Och nu blir det bildchock!

Till er som inte var på bröllopet men är nyfikna, och till er som var där men gärna vill beundra vår skönhet igen; Nu blir det bilder!

Här tågar vi in, tagna av stundens allvar. Men vi var betydligt mer nervösa innan och det mesta av nervositetn försvann när man hade skridit fram och bara kände sig rörd och glad.

Framme vid altaret var det dags att sjunga psalmer, lyssna på sång och vigseltal och lova varandra evig trohet. Notera hur koncentrerade vi ser ut!

Tre tärnor som tittar på när brudens syster läser vad Bibeln säger om kärleken.

Och tre lika koncentrerade bestmen...

Ojoj vilken glädje; vi ska leva tillsammans för alltid. Det var verkligen inga problem att lova det!

...och så the big kiss

Med vigselbeviset stadigt i hand...

Rusiga av lycka steg vi ut i konfettiregnet!

Och då var det så klart dags att kyssas igen...


Kramkalas, glada miner och tre små stolta brudnäbbar!

Så var det dags att posera lite...

Framme på Kvibergs Kantin (där vi hade vår fest) sköts det salut, bruden fick skjuta tredje skottet och brudgummen var hemskt avundsjuk.

Kändes grymt att få dela detta ögonblick med sina barn, min fina dotter skötte sin brudnäbbsroll med glans.

Vem sjutton pratade jag i mobil med här? har inget som helst minne av att jag pratade i mobilen under mitt eget bröllop. Hm, ett skrämmande bevis på att man kan vara mobilberoende...










Festen blev otroligt rolig. Det var spex, tal, grym mat och vi blev själva involverade istället för att bara få sitta och titta på. Självklart blev det blåvitt tema lite här och där under kvällen...Mycket glädjande var att brudens faster, som knappt varit i Sverige förut, kom och hade med sig sin son (brudens kusin) som ALDRIG varit här.



Och det dansades! Timme ut och timme in. Först den obligatoriska brudvalsen, sedan fylldes dansgolvet på. Brudens pappa...brudgummens mor....brudens mor och syster...brudgummens syster...Ja faktiskt var i princip alla våra ca 100 gäster uppe på dansgolvet!
Och musiken var en salig blandning av hårdrock, mer klassiska danslåtar, Blåvitt-självklart, Backstreet Boys och allt möjligt annat. Grymt!

Och så överraskningen! Axels kompisar hade riggat upp en kamera i köket där folk fick lämna hälsningar och även filmat en massa under festen. Vi fattade ingenting och blev sjukt glada när de kom och gav oss både filmakameran och banden några dagar senare.

STORT TACK TILL ALLA SOM VAR MED OCH GJORDE VÅR DAG ALLDELES, ALLDELES UNDERBAR!

Vi har gift oss!

Okej; här kommer en kort uppdatering! Bilder och sådant kommer efter vår resa. Ni som inte var på plats är säkert nyfikna på hur tjusiga vi var i kyrkan osv. vi skriver nu några rader var; bruden först:

Jag är överväldigad över hur stort det kändes att gifta sig. hade någon talat om för mig innan hur rörd och lycklig jag skulle bli så hade jag nog ändå inte kunnat förstå. För den här känslan slår allt! Jag grät givetvis floder i kyrkan fastän jag försökte hålla tillbaka. Före vigseln var jag så nervös så jag mådde illa, och min stora skräck var att jag skulle få panik eller svimma, eller något annat läskigt. Men när jag steg in i kyrkan med mannen i mitt liv vid min sida och möttes av alla vänner så föll allt på plats. Jag älskade Axel oändligt redan innan, men att gifta mig med honom har fått känslorna att bli ännu starkare. Han är min familj, min trygghet och min livskamrat, och den vackraste och roligaste människan i världen. Hela vigseln var otroligt fin; mina bröder sjöng gudomligt och prästens tal rörde djupet av mitt hjärta. och festen efteråt! Ni som var där missade verkligen något...jag har inte haft så roligt i hela mitt liv. Stort tack till alla er som var där och förgyllde den bästa dagen i mitt liv! /becka

Brudgummen; Oj, jag får verkligen hålla med Rebecka om att det känns stort detta. Jag var otroligt nervös före vigseln men det rann av även mig när jag såg mina vänner och min familj i kyrkan. Det gjorde ju inte saken sämre att jag hade mitt livs kärlek vid min sida och att vi skulle gifta oss. Allt kändes lugnt och avslappnat och vigseln kunde nästan ha fått vara längre än den var. Vår präst Robert bidrog givetvis till detta lugn med sin närvaro och sitt leende. En av mina vänner beskrev det hela såhär, "Det gjorde inte saken sämmre att världseliten inom musik var sammlad heller". Som sagt var de otroliga sångframträdanden som bevittnades under dagen helt makalösa och jag är evigt tacksam över att blivit ärad med dessa. Överraskningarna var ingalunda slut dagen efter och IFK Göteborg tog guld. Presenter och lyckönsknningar har fortsatt att hagla efteråt också och vi har till vår stora förvåning och glädje fått en videokamera till vår bröllopsresa. Nu följer ett fantastiskt liv tillsammans med min vackra fru och jag kunde inte vara gladare. Som sagt kommer bilder och vidare beskrivningar om Kap Verde att följa. Tack för den bästa perioden i mitt liv, jag är stolt över att ha vänner och familj som Er. Axel

En liten önskan....

Då vi, framförallt bruden, är djurvänner har vi en liten önskan om att ni inte kastar ris på kyrktrappan. Varje år dör det fåglar till följd av att folk kastar ris i samband med bröllop. Fåglarna tuggar i sig riset, det sväller i magen på dem och de dör. Kokt ris skulle visserligen gå bra, men är ju mindre trevligt. Vi rekommenderar därför såpbubblor eller konfetti. En sida som säljer såpbubblor till bröllop hittar ni här, men det går att få tag på i andra affärer med.
Vi har förresten blivit utsatta för kidnappningar i helgen och både svensexan och möhippan var vansinnigt lyckade. Vilken underbar lördag! Stort tack till er som ordnade en sån fantastisk dag för oss. Lite bilder kommer senare att publiceras här på vår blogg.
Bara tio dagar kvar till dagen med stort D, vi längtar! Kramar i mängd till er allihop.

Nu händer det grejer!

Bilden ovan togs för strax över två år sedan, på min brors bröllop. Nu är det vår tur! Ni har väl noterat att det bara är några veckor kvar och vi är galet kära och glada.
Det bästa är att vi har varit så förutseende så vi knappt har något kvar att fixa. Min klänning sys upp just nu, frisyren är provad (jag avslöjar inget.....) Tiara, skor och allt sådant är inhandlat sedan länge och Axels kläder är hyrda. Jag vet att vi har en del nyfikna läsare som inte kommer på bröllopet; till er lovar jag hämed att publicera bilder här på bloggen efteråt. Förstår att ni vill ha detaljer om min klänning, frisyr etc, men vi får ju inte förstöra överraskningen för er som ska komma och min blivande man vet ju inte heller exakt hur jag kommer att se ut...
Allt är klart med DJ, organist, kock, präst etc. Vi har fått ihop ett supergäng och är verkligen nöjda med alla som ska hjälpa oss med vårt livs största dag.
En viktig påminnelse; söker ni på "Utby Kyrka" på hitta.se eller eniro så kommer ni till Mormonernas kyrka, alltså helt fel...därför är det mycket viktigt att ni går in och kollar på texten vi skrev om hur ni hittar. Ni som inte orkar leta i bloggen klickar bara här så kommer ni till texten. Vi vill ju inte att ni ska köra vilse...För er som tar buss är det 58 och 59 som går dit och ni går av på Orrebacksgatan, sedan följer ni resten av vägbeskrivningen i texten.
Så till festlokalen! Festen kommer braka loss på Kvibergs Kantin, hemsida hittar ni här Kvibergs Kantin. Där hittar ni även en vägbeskrivning till lokalen.
Ni som har allergier, hör av er snarast då vi kommer att spika menyn om en vecka. Skriv en kommentar under den här texten.
Puss på er så länge! *längtar*

Nedräkning!

Som ni ser på vår kära räknare tickar dagarna på och snart står vi vid altaret. Vi har blivit kontaktade av en präst som vi genast kände förtroende för och nu kan vi på allvar börja planera själva vigselakten. Gästlistan är också helt spikad nu och vi blir 112 personer. Vi kommer snart att lägga upp en vägbeskrivning till festlokalen.
See ya soon!

Vi har ett värdpar!

Min snälla kusin nappade på att hjälpa till med inbjudningskort, tack!
Vi har nu fått ett värdpar som kommer leda er igenom festen fram tills att vår DJ tar över. Om ni har någon större grej ni vill göra, eller ett inplanerat tal eller annat så anmäl det till dem via mail. Maila antingen David: davdju@yahoo.se eller Linnéa: linnea.djur@sverige.nu

Efterlysning!

Har vi någon händig person i bekantskapskretsen som kan tänka sig att designa snygga bordsplaceringskort i Blåvit anda? Vi behöver ca 115 stycken, men en mall går också bra. Hoppas någon känner sig manad, tack på förhand!

Kalas!

Nu har ju anmälningstiden gått ut och de flesta har glädjande nog tackat ja. Ett fåtal har tackat nej, och några få har inte svarat alls. Vi kommer bli ungefär 120 personer vilket vi tycker ska bli kalaskul. Visserligen är det ingen höjdare för min rampfeber att skrida fram inför så många människor, men det kommer bli en sjutusans fest! Vår DJ har full koll på vad vi gillar vilket borgar för röj. Det är en skön samling människor som vi har bjudit in och vi ser fram emot att fira vårt livs stora dag med er. KRAM på er!

Hit ska vi åka!

Som vi tidigare skrivit om har vi en stor dröm- att få göra en riktig smekmånadsresa, därför har vi inte önskat oss något annat än resebidrag i bröllopspresent. Resan har vi nu bokat- det blir Kap Verde utanför Afrikas västkust. Det ska bli grymt kul och spännande! Och alla bidrag är som sagt välkomna, även de små. Kontonr har ni på bröllopsinbjudan...Ni som är nyfikna på Kap Verde kan läsa mer här. Vi hade alla möjliga idéer om vart vi skulle åka, men började redan i vintras fundera på Kap Verde, och nu är det alltså klart. Santa Maria, here we come!

Tiden går.

Min kära mor jobbar hårt nu när det börjar droppa in anmälningar till bröllopet och vi är mycket spända. Vi har precis bokat en diskjockey till festen så ni som tror att det inte kommer bli röj kan sula om era finskor. Om man vill sjunga eller göra något liknande så kommer det att finnas tillgång till mikrofon.

Om någon har några allergier så kontakta gärna oss snart via kommentarer på denna blogg eller ring oss. Det kommer inte finnas jordnötter eller kiwi till eller i maten. Vi ber också folk att inte kela med katter före festen då bruden är mycket känslig för katthår. Själv är jag bara allergisk mot Clowner och mimare så detta kommer heller icke att förekomma.

Med Vänlig hälsning Axel

Boende

Jag har idag får på nosen av min blivande fru för att jag inte ännu publicerat en text om boende så här kommer den.

Nu var det bestämt dags att hjälpa er som inte bor i Göteborg med omnejd att hitta ett respektabelt boende. Givetvis kan man bo på vilket vandrarhem eller hotell man önskar men för enkelhetens skull så rekommenderar jag vandrarhemmet som ligger i anslutning till festlokalen och inte långt från kyrkan. Vi har själva inte någon erfarenhet från stället men det verkar mysigt och prisvärt. Klicka här för att komma till Kvibergs vandrarhem Vi ses snart, Axel

Mindre än fyra månader kvar!

En liten ursäkt samt info till er med barn

Nu har vi fått iväg alla inbjudningar utom ett par. En del av dem har sett rent bedrövliga ut tyvärr eftersom skrivaren ballade ur och färgpatronen löpte amok. Hoppas ni inte blir allt för sjösjuka när ni försöker tolka vad som står. Till råga på allt klistrade en hel hög kuvert ihop sig, så de flest ser lite trasiga ut...Jaja, huvudsaken är väl att innehållet når sina mottagare och att ni alla kan vara med och glädjas med oss den 27;e oktober. Det är som sagt Axels mamma ni ska ringa med ert svar. Till er som ska ha med barn; som vi skrivit så gör vi undantag för er som har spädbarn, självklart kan man inte lämna en liten bebis hemma så de får hänga med och fira:-) Utöver detta är alla nära släktingars barn välkomna. Där räknar vi syskons, kusiners och morbröder+mostrars/farbröders+fastrars barn. GLÖM INTE att ange om ni har barn med er när ni ringer och tackar ja. Detta gäller främst barn som ska ha egen stol och äta bröllopsbuffé så att vi beräknar rätt antal platser. Vi ser framemot detta oerhört mycket! Kram på er allihop.

Rampfeber

Oj vad tiden går...Vi pratar hela tiden om att det är sååå långt kvar. Men när man tittar på räknaren till höger på bloggen får man plötsligt perspektiv på det hela. Var det inte typ igår som vi sa "Herregud, det är sju månader kvar!" och nu visar den på exakt fyra månader och två veckor.
Vi lider dessutom båda av lätt rampfeber, (inte så lätt i mitt fall), och våndas inför att gå upp för altargången. Missförstå mig rätt nu; jag pratar inte alls om den bröllopsångest som man ofta läser om: den som går ut på "Hjälp är mitt liv över nu" och "Ska jag aldrig få vara med en annan man?" Har hittat många exempel på det, bland annat på en annan bröllopsblogg. Själv gläds jag av hela mitt hjärta åt att det är jag och Axel för alltid och att vi snart ska få visa det för nära och kära.
Nej jag pratar om känslan av att skrida fram inför allas blickar och dessutom säga högtidliga saker inför allihop med akustiken som ett ekande ackompanjemang. Läskigt värre! Skräckscenariot är att rösten inte håller eller att vi kommer börja gapskratta. Troligt är dessutom att jag börjar gråta, då jag är en ganska lättrörd person och verkligen älskar Axel så himla mycket.
Jaja, det får bli som det blir.
Vi håller fortfarande på med att samla ihop adresser och skicka ut inbjudningar, vilket hästjobb! Nu har de flesta kommit iväg i alla fall. Ska bli så roligt att snart få se våra vänner och släktingar samlade. Skorna och tiaran är inköpta och jag har också valt en klänningsmodell som jag ska få uppsydd.
Ville bara komma med ett litet inpass angående att vi önskar oss pengar till en bröllopsresa i stället för traditionella bröllopspresenter. Redan när vi träffades fanns ju mina underbara barn med i boet så jag och Axel har aldrig kommit iväg på någon resa bara vi två. Det skulle vara så mysigt! Dessutom jobbar jag mycket och har inte haft semester på några år, kommer inte att ha det i år heller, så sol och bad under den grå hösten hägrar.
Det var allt för idag, vi återkommer snart med vägbeskrivning till festlokalen och annat.

Klädsel kavaj

Hej-hej. Jag är inte en lika flitig bloggare som Rebecka men jag skall försöka att ta mitt ansvar när det gäller vår bröllopsblogg. Vi har som ni säkert har märkt, inte skrivit någon klädkod i inbjudningarna och jag är väl medveten om att detta innebär att det är frack som gäller. Nu är det imellertid så att vi helt enkelt missade klädkoden i era inbjudningar. Klädkoden vi önskar är Kavaj och vad detta betyder finner ni i länk här. Vår avsikt är därmed att det skall vara uppklätt under vårt bröllop men inte att man skall känna sig stressad över att jaga Frack eller smoking.

Om ni har ytterligare funderingar över detta ämne, hör med min mor Karin Bauman som är väl beläst inom vett och etikett.

Axel

Uppe i det blå

Det verkar om man aldrig riktigt växer ifrån prinsessdrömmarna, trots att man har blivit en hårding med tatueringar! Jag har beställt tiaran på bilden och undrar nu om jag kanske gjort ett misstag...Kommer jag att se tjusig ut eller kommer jag bara se ut som en vuxen som klär ut sig och leker tonåring? Vad tycker ni? Använd eller använd inte?