Hit ska vi åka!

Som vi tidigare skrivit om har vi en stor dröm- att få göra en riktig smekmånadsresa, därför har vi inte önskat oss något annat än resebidrag i bröllopspresent. Resan har vi nu bokat- det blir Kap Verde utanför Afrikas västkust. Det ska bli grymt kul och spännande! Och alla bidrag är som sagt välkomna, även de små. Kontonr har ni på bröllopsinbjudan...Ni som är nyfikna på Kap Verde kan läsa mer här. Vi hade alla möjliga idéer om vart vi skulle åka, men började redan i vintras fundera på Kap Verde, och nu är det alltså klart. Santa Maria, here we come!

Tiden går.

Min kära mor jobbar hårt nu när det börjar droppa in anmälningar till bröllopet och vi är mycket spända. Vi har precis bokat en diskjockey till festen så ni som tror att det inte kommer bli röj kan sula om era finskor. Om man vill sjunga eller göra något liknande så kommer det att finnas tillgång till mikrofon.

Om någon har några allergier så kontakta gärna oss snart via kommentarer på denna blogg eller ring oss. Det kommer inte finnas jordnötter eller kiwi till eller i maten. Vi ber också folk att inte kela med katter före festen då bruden är mycket känslig för katthår. Själv är jag bara allergisk mot Clowner och mimare så detta kommer heller icke att förekomma.

Med Vänlig hälsning Axel

Boende

Jag har idag får på nosen av min blivande fru för att jag inte ännu publicerat en text om boende så här kommer den.

Nu var det bestämt dags att hjälpa er som inte bor i Göteborg med omnejd att hitta ett respektabelt boende. Givetvis kan man bo på vilket vandrarhem eller hotell man önskar men för enkelhetens skull så rekommenderar jag vandrarhemmet som ligger i anslutning till festlokalen och inte långt från kyrkan. Vi har själva inte någon erfarenhet från stället men det verkar mysigt och prisvärt. Klicka här för att komma till Kvibergs vandrarhem Vi ses snart, Axel

Mindre än fyra månader kvar!

En liten ursäkt samt info till er med barn

Nu har vi fått iväg alla inbjudningar utom ett par. En del av dem har sett rent bedrövliga ut tyvärr eftersom skrivaren ballade ur och färgpatronen löpte amok. Hoppas ni inte blir allt för sjösjuka när ni försöker tolka vad som står. Till råga på allt klistrade en hel hög kuvert ihop sig, så de flest ser lite trasiga ut...Jaja, huvudsaken är väl att innehållet når sina mottagare och att ni alla kan vara med och glädjas med oss den 27;e oktober. Det är som sagt Axels mamma ni ska ringa med ert svar. Till er som ska ha med barn; som vi skrivit så gör vi undantag för er som har spädbarn, självklart kan man inte lämna en liten bebis hemma så de får hänga med och fira:-) Utöver detta är alla nära släktingars barn välkomna. Där räknar vi syskons, kusiners och morbröder+mostrars/farbröders+fastrars barn. GLÖM INTE att ange om ni har barn med er när ni ringer och tackar ja. Detta gäller främst barn som ska ha egen stol och äta bröllopsbuffé så att vi beräknar rätt antal platser. Vi ser framemot detta oerhört mycket! Kram på er allihop.

Rampfeber

Oj vad tiden går...Vi pratar hela tiden om att det är sååå långt kvar. Men när man tittar på räknaren till höger på bloggen får man plötsligt perspektiv på det hela. Var det inte typ igår som vi sa "Herregud, det är sju månader kvar!" och nu visar den på exakt fyra månader och två veckor.
Vi lider dessutom båda av lätt rampfeber, (inte så lätt i mitt fall), och våndas inför att gå upp för altargången. Missförstå mig rätt nu; jag pratar inte alls om den bröllopsångest som man ofta läser om: den som går ut på "Hjälp är mitt liv över nu" och "Ska jag aldrig få vara med en annan man?" Har hittat många exempel på det, bland annat på en annan bröllopsblogg. Själv gläds jag av hela mitt hjärta åt att det är jag och Axel för alltid och att vi snart ska få visa det för nära och kära.
Nej jag pratar om känslan av att skrida fram inför allas blickar och dessutom säga högtidliga saker inför allihop med akustiken som ett ekande ackompanjemang. Läskigt värre! Skräckscenariot är att rösten inte håller eller att vi kommer börja gapskratta. Troligt är dessutom att jag börjar gråta, då jag är en ganska lättrörd person och verkligen älskar Axel så himla mycket.
Jaja, det får bli som det blir.
Vi håller fortfarande på med att samla ihop adresser och skicka ut inbjudningar, vilket hästjobb! Nu har de flesta kommit iväg i alla fall. Ska bli så roligt att snart få se våra vänner och släktingar samlade. Skorna och tiaran är inköpta och jag har också valt en klänningsmodell som jag ska få uppsydd.
Ville bara komma med ett litet inpass angående att vi önskar oss pengar till en bröllopsresa i stället för traditionella bröllopspresenter. Redan när vi träffades fanns ju mina underbara barn med i boet så jag och Axel har aldrig kommit iväg på någon resa bara vi två. Det skulle vara så mysigt! Dessutom jobbar jag mycket och har inte haft semester på några år, kommer inte att ha det i år heller, så sol och bad under den grå hösten hägrar.
Det var allt för idag, vi återkommer snart med vägbeskrivning till festlokalen och annat.

Klädsel kavaj

Hej-hej. Jag är inte en lika flitig bloggare som Rebecka men jag skall försöka att ta mitt ansvar när det gäller vår bröllopsblogg. Vi har som ni säkert har märkt, inte skrivit någon klädkod i inbjudningarna och jag är väl medveten om att detta innebär att det är frack som gäller. Nu är det imellertid så att vi helt enkelt missade klädkoden i era inbjudningar. Klädkoden vi önskar är Kavaj och vad detta betyder finner ni i länk här. Vår avsikt är därmed att det skall vara uppklätt under vårt bröllop men inte att man skall känna sig stressad över att jaga Frack eller smoking.

Om ni har ytterligare funderingar över detta ämne, hör med min mor Karin Bauman som är väl beläst inom vett och etikett.

Axel