Mindre än fyra månader kvar!

En liten ursäkt samt info till er med barn

Nu har vi fått iväg alla inbjudningar utom ett par. En del av dem har sett rent bedrövliga ut tyvärr eftersom skrivaren ballade ur och färgpatronen löpte amok. Hoppas ni inte blir allt för sjösjuka när ni försöker tolka vad som står. Till råga på allt klistrade en hel hög kuvert ihop sig, så de flest ser lite trasiga ut...Jaja, huvudsaken är väl att innehållet når sina mottagare och att ni alla kan vara med och glädjas med oss den 27;e oktober. Det är som sagt Axels mamma ni ska ringa med ert svar. Till er som ska ha med barn; som vi skrivit så gör vi undantag för er som har spädbarn, självklart kan man inte lämna en liten bebis hemma så de får hänga med och fira:-) Utöver detta är alla nära släktingars barn välkomna. Där räknar vi syskons, kusiners och morbröder+mostrars/farbröders+fastrars barn. GLÖM INTE att ange om ni har barn med er när ni ringer och tackar ja. Detta gäller främst barn som ska ha egen stol och äta bröllopsbuffé så att vi beräknar rätt antal platser. Vi ser framemot detta oerhört mycket! Kram på er allihop.

Rampfeber

Oj vad tiden går...Vi pratar hela tiden om att det är sååå långt kvar. Men när man tittar på räknaren till höger på bloggen får man plötsligt perspektiv på det hela. Var det inte typ igår som vi sa "Herregud, det är sju månader kvar!" och nu visar den på exakt fyra månader och två veckor.
Vi lider dessutom båda av lätt rampfeber, (inte så lätt i mitt fall), och våndas inför att gå upp för altargången. Missförstå mig rätt nu; jag pratar inte alls om den bröllopsångest som man ofta läser om: den som går ut på "Hjälp är mitt liv över nu" och "Ska jag aldrig få vara med en annan man?" Har hittat många exempel på det, bland annat på en annan bröllopsblogg. Själv gläds jag av hela mitt hjärta åt att det är jag och Axel för alltid och att vi snart ska få visa det för nära och kära.
Nej jag pratar om känslan av att skrida fram inför allas blickar och dessutom säga högtidliga saker inför allihop med akustiken som ett ekande ackompanjemang. Läskigt värre! Skräckscenariot är att rösten inte håller eller att vi kommer börja gapskratta. Troligt är dessutom att jag börjar gråta, då jag är en ganska lättrörd person och verkligen älskar Axel så himla mycket.
Jaja, det får bli som det blir.
Vi håller fortfarande på med att samla ihop adresser och skicka ut inbjudningar, vilket hästjobb! Nu har de flesta kommit iväg i alla fall. Ska bli så roligt att snart få se våra vänner och släktingar samlade. Skorna och tiaran är inköpta och jag har också valt en klänningsmodell som jag ska få uppsydd.
Ville bara komma med ett litet inpass angående att vi önskar oss pengar till en bröllopsresa i stället för traditionella bröllopspresenter. Redan när vi träffades fanns ju mina underbara barn med i boet så jag och Axel har aldrig kommit iväg på någon resa bara vi två. Det skulle vara så mysigt! Dessutom jobbar jag mycket och har inte haft semester på några år, kommer inte att ha det i år heller, så sol och bad under den grå hösten hägrar.
Det var allt för idag, vi återkommer snart med vägbeskrivning till festlokalen och annat.

Klädsel kavaj

Hej-hej. Jag är inte en lika flitig bloggare som Rebecka men jag skall försöka att ta mitt ansvar när det gäller vår bröllopsblogg. Vi har som ni säkert har märkt, inte skrivit någon klädkod i inbjudningarna och jag är väl medveten om att detta innebär att det är frack som gäller. Nu är det imellertid så att vi helt enkelt missade klädkoden i era inbjudningar. Klädkoden vi önskar är Kavaj och vad detta betyder finner ni i länk här. Vår avsikt är därmed att det skall vara uppklätt under vårt bröllop men inte att man skall känna sig stressad över att jaga Frack eller smoking.

Om ni har ytterligare funderingar över detta ämne, hör med min mor Karin Bauman som är väl beläst inom vett och etikett.

Axel

Uppe i det blå

Det verkar om man aldrig riktigt växer ifrån prinsessdrömmarna, trots att man har blivit en hårding med tatueringar! Jag har beställt tiaran på bilden och undrar nu om jag kanske gjort ett misstag...Kommer jag att se tjusig ut eller kommer jag bara se ut som en vuxen som klär ut sig och leker tonåring? Vad tycker ni? Använd eller använd inte?

Kyrkan är vald!

Vi fastnade för en mysig liten stenkyrka som också ligger hyfsat nära festlokalen. Utby kyrka heter den, men det finns ett litet krux; kyrkan som tillhör Nylöse församling finns inte registrerad på någon adress, varken på "hitta.se", "eniro.se" eller någon annan stans. Söker ni på "Utby kyrka" på nätet så får ni bara upp "Utby församling" och det är något heeelt annat, nämligen Mormonernas församlingslokal...Jag ringde till Nylöse församlingsexpedition och de kände till problemet men sa att det inte fanns någon adress att hänvisa till. Däremot fick jag en bra vägbeskrivning. Först börjar ni med att åka till "Kvibergs kaserner" Vägen dit hittar ni här vägbeskrivning (klicka). Därefter kör man så här: Förbi Kvibergs kaserner, följ Utbyvägen. Sväng vänster vid mataffären "ICA". Ni kommer då till Orrebacksgatan där ni fortsätter upp och sen tar ni till höger. Där ser ni en skylt där det står "Utby Kyrka". Följ den så kommer ni först till en parkering och sedan församlingshemmet. Gå förbi det och gå uppför trapporna. Framme!

Samla, samla, samla

Håller precis på med jättejobbet att samla in adresser till alla nära och kära som ska bjudas till bröllopet. Det tar sin tid! Sedan ska vi lyckas utforma snygga inbjudningar till en hyfsat billig penning vilket är ännu svårare... Ni kommer kanske bli förvirrade över vilket efternamn som står efter mitt förnamn på korten, men det beror på att jag tagit ett gammalt släktnamn. Axel kommer också att ta detta namn i samband med vigseln. Till er som inte får en inbjudan; vi önskar att vi kunde bjuda ALLA, men det är helt enkelt inte möjligt. Vi har svettats i ångest när vi skurit i gästlistan och hade vi varit miljonärer hade vi bjudit er allihop. Det finns så många som vi gillar och skulle vilja bjuda på en jättefest. Ni finns i våra tankar ändå!