Till er som inte var på bröllopet men är nyfikna, och till er som var där men gärna vill beundra vår skönhet igen; Nu blir det bilder!
Här tågar vi in, tagna av stundens allvar. Men vi var betydligt mer nervösa innan och det mesta av nervositetn försvann när man hade skridit fram och bara kände sig rörd och glad.
Framme vid altaret var det dags att sjunga psalmer, lyssna på sång och vigseltal och lova varandra evig trohet. Notera hur koncentrerade vi ser ut!
Tre tärnor som tittar på när brudens syster läser vad Bibeln säger om kärleken.
Och tre lika koncentrerade bestmen...
Ojoj vilken glädje; vi ska leva tillsammans för alltid. Det var verkligen inga problem att lova det!
...och så the big kiss
Med vigselbeviset stadigt i hand...
Rusiga av lycka steg vi ut i konfettiregnet!
Och då var det så klart dags att kyssas igen...
Kramkalas, glada miner och tre små stolta brudnäbbar!
Så var det dags att posera lite...
Framme på Kvibergs Kantin (där vi hade vår fest) sköts det salut, bruden fick skjuta tredje skottet och brudgummen var hemskt avundsjuk.
Kändes grymt att få dela detta ögonblick med sina barn, min fina dotter skötte sin brudnäbbsroll med glans.
Vem sjutton pratade jag i mobil med här? har inget som helst minne av att jag pratade i mobilen under mitt eget bröllop. Hm, ett skrämmande bevis på att man kan vara mobilberoende...
Festen blev otroligt rolig. Det var spex, tal, grym mat och vi blev själva involverade istället för att bara få sitta och titta på. Självklart blev det blåvitt tema lite här och där under kvällen...Mycket glädjande var att brudens faster, som knappt varit i Sverige förut, kom och hade med sig sin son (brudens kusin) som ALDRIG varit här.
Och det dansades! Timme ut och timme in. Först den obligatoriska brudvalsen, sedan fylldes dansgolvet på. Brudens pappa...brudgummens mor....brudens mor och syster...brudgummens syster...Ja faktiskt var i princip alla våra ca 100 gäster uppe på dansgolvet!
Och musiken var en salig blandning av hårdrock, mer klassiska danslåtar, Blåvitt-självklart, Backstreet Boys och allt möjligt annat. Grymt!
Och så överraskningen! Axels kompisar hade riggat upp en kamera i köket där folk fick lämna hälsningar och även filmat en massa under festen. Vi fattade ingenting och blev sjukt glada när de kom och gav oss både filmakameran och banden några dagar senare.
STORT TACK TILL ALLA SOM VAR MED OCH GJORDE VÅR DAG ALLDELES, ALLDELES UNDERBAR!
Tuesday, November 13, 2007
Wednesday, October 31, 2007
Vi har gift oss!
Okej; här kommer en kort uppdatering! Bilder och sådant kommer efter vår resa. Ni som inte var på plats är säkert nyfikna på hur tjusiga vi var i kyrkan osv. vi skriver nu några rader var; bruden först:
Jag är överväldigad över hur stort det kändes att gifta sig. hade någon talat om för mig innan hur rörd och lycklig jag skulle bli så hade jag nog ändå inte kunnat förstå. För den här känslan slår allt! Jag grät givetvis floder i kyrkan fastän jag försökte hålla tillbaka. Före vigseln var jag så nervös så jag mådde illa, och min stora skräck var att jag skulle få panik eller svimma, eller något annat läskigt. Men när jag steg in i kyrkan med mannen i mitt liv vid min sida och möttes av alla vänner så föll allt på plats. Jag älskade Axel oändligt redan innan, men att gifta mig med honom har fått känslorna att bli ännu starkare. Han är min familj, min trygghet och min livskamrat, och den vackraste och roligaste människan i världen. Hela vigseln var otroligt fin; mina bröder sjöng gudomligt och prästens tal rörde djupet av mitt hjärta. och festen efteråt! Ni som var där missade verkligen något...jag har inte haft så roligt i hela mitt liv. Stort tack till alla er som var där och förgyllde den bästa dagen i mitt liv! /becka
Brudgummen; Oj, jag får verkligen hålla med Rebecka om att det känns stort detta. Jag var otroligt nervös före vigseln men det rann av även mig när jag såg mina vänner och min familj i kyrkan. Det gjorde ju inte saken sämre att jag hade mitt livs kärlek vid min sida och att vi skulle gifta oss. Allt kändes lugnt och avslappnat och vigseln kunde nästan ha fått vara längre än den var. Vår präst Robert bidrog givetvis till detta lugn med sin närvaro och sitt leende. En av mina vänner beskrev det hela såhär, "Det gjorde inte saken sämmre att världseliten inom musik var sammlad heller". Som sagt var de otroliga sångframträdanden som bevittnades under dagen helt makalösa och jag är evigt tacksam över att blivit ärad med dessa. Överraskningarna var ingalunda slut dagen efter och IFK Göteborg tog guld. Presenter och lyckönsknningar har fortsatt att hagla efteråt också och vi har till vår stora förvåning och glädje fått en videokamera till vår bröllopsresa. Nu följer ett fantastiskt liv tillsammans med min vackra fru och jag kunde inte vara gladare. Som sagt kommer bilder och vidare beskrivningar om Kap Verde att följa. Tack för den bästa perioden i mitt liv, jag är stolt över att ha vänner och familj som Er. Axel
Jag är överväldigad över hur stort det kändes att gifta sig. hade någon talat om för mig innan hur rörd och lycklig jag skulle bli så hade jag nog ändå inte kunnat förstå. För den här känslan slår allt! Jag grät givetvis floder i kyrkan fastän jag försökte hålla tillbaka. Före vigseln var jag så nervös så jag mådde illa, och min stora skräck var att jag skulle få panik eller svimma, eller något annat läskigt. Men när jag steg in i kyrkan med mannen i mitt liv vid min sida och möttes av alla vänner så föll allt på plats. Jag älskade Axel oändligt redan innan, men att gifta mig med honom har fått känslorna att bli ännu starkare. Han är min familj, min trygghet och min livskamrat, och den vackraste och roligaste människan i världen. Hela vigseln var otroligt fin; mina bröder sjöng gudomligt och prästens tal rörde djupet av mitt hjärta. och festen efteråt! Ni som var där missade verkligen något...jag har inte haft så roligt i hela mitt liv. Stort tack till alla er som var där och förgyllde den bästa dagen i mitt liv! /becka
Brudgummen; Oj, jag får verkligen hålla med Rebecka om att det känns stort detta. Jag var otroligt nervös före vigseln men det rann av även mig när jag såg mina vänner och min familj i kyrkan. Det gjorde ju inte saken sämre att jag hade mitt livs kärlek vid min sida och att vi skulle gifta oss. Allt kändes lugnt och avslappnat och vigseln kunde nästan ha fått vara längre än den var. Vår präst Robert bidrog givetvis till detta lugn med sin närvaro och sitt leende. En av mina vänner beskrev det hela såhär, "Det gjorde inte saken sämmre att världseliten inom musik var sammlad heller". Som sagt var de otroliga sångframträdanden som bevittnades under dagen helt makalösa och jag är evigt tacksam över att blivit ärad med dessa. Överraskningarna var ingalunda slut dagen efter och IFK Göteborg tog guld. Presenter och lyckönsknningar har fortsatt att hagla efteråt också och vi har till vår stora förvåning och glädje fått en videokamera till vår bröllopsresa. Nu följer ett fantastiskt liv tillsammans med min vackra fru och jag kunde inte vara gladare. Som sagt kommer bilder och vidare beskrivningar om Kap Verde att följa. Tack för den bästa perioden i mitt liv, jag är stolt över att ha vänner och familj som Er. Axel
Wednesday, October 17, 2007
En liten önskan....
Då vi, framförallt bruden, är djurvänner har vi en liten önskan om att ni inte kastar ris på kyrktrappan. Varje år dör det fåglar till följd av att folk kastar ris i samband med bröllop. Fåglarna tuggar i sig riset, det sväller i magen på dem och de dör. Kokt ris skulle visserligen gå bra, men är ju mindre trevligt. Vi rekommenderar därför såpbubblor eller konfetti. En sida som säljer såpbubblor till bröllop hittar ni här, men det går att få tag på i andra affärer med.
Vi har förresten blivit utsatta för kidnappningar i helgen och både svensexan och möhippan var vansinnigt lyckade. Vilken underbar lördag! Stort tack till er som ordnade en sån fantastisk dag för oss. Lite bilder kommer senare att publiceras här på vår blogg.
Bara tio dagar kvar till dagen med stort D, vi längtar! Kramar i mängd till er allihop.
Thursday, October 4, 2007
Nu händer det grejer!
Bilden ovan togs för strax över två år sedan, på min brors bröllop. Nu är det vår tur! Ni har väl noterat att det bara är några veckor kvar och vi är galet kära och glada.
Det bästa är att vi har varit så förutseende så vi knappt har något kvar att fixa. Min klänning sys upp just nu, frisyren är provad (jag avslöjar inget.....) Tiara, skor och allt sådant är inhandlat sedan länge och Axels kläder är hyrda. Jag vet att vi har en del nyfikna läsare som inte kommer på bröllopet; till er lovar jag hämed att publicera bilder här på bloggen efteråt. Förstår att ni vill ha detaljer om min klänning, frisyr etc, men vi får ju inte förstöra överraskningen för er som ska komma och min blivande man vet ju inte heller exakt hur jag kommer att se ut...
Allt är klart med DJ, organist, kock, präst etc. Vi har fått ihop ett supergäng och är verkligen nöjda med alla som ska hjälpa oss med vårt livs största dag.
En viktig påminnelse; söker ni på "Utby Kyrka" på hitta.se eller eniro så kommer ni till Mormonernas kyrka, alltså helt fel...därför är det mycket viktigt att ni går in och kollar på texten vi skrev om hur ni hittar. Ni som inte orkar leta i bloggen klickar bara här så kommer ni till texten. Vi vill ju inte att ni ska köra vilse...För er som tar buss är det 58 och 59 som går dit och ni går av på Orrebacksgatan, sedan följer ni resten av vägbeskrivningen i texten.
Så till festlokalen! Festen kommer braka loss på Kvibergs Kantin, hemsida hittar ni här Kvibergs Kantin. Där hittar ni även en vägbeskrivning till lokalen.
Ni som har allergier, hör av er snarast då vi kommer att spika menyn om en vecka. Skriv en kommentar under den här texten.
Puss på er så länge! *längtar*
Labels:
Allmänt,
Festen,
festlokalen,
kyrkan,
Mat och allergier,
Vägbeskrivning
Sunday, September 16, 2007
Nedräkning!
Som ni ser på vår kära räknare tickar dagarna på och snart står vi vid altaret. Vi har blivit kontaktade av en präst som vi genast kände förtroende för och nu kan vi på allvar börja planera själva vigselakten. Gästlistan är också helt spikad nu och vi blir 112 personer. Vi kommer snart att lägga upp en vägbeskrivning till festlokalen.
See ya soon!
Friday, September 7, 2007
Vi har ett värdpar!
Min snälla kusin nappade på att hjälpa till med inbjudningskort, tack!
Vi har nu fått ett värdpar som kommer leda er igenom festen fram tills att vår DJ tar över. Om ni har någon större grej ni vill göra, eller ett inplanerat tal eller annat så anmäl det till dem via mail. Maila antingen David: davdju@yahoo.se eller Linnéa: linnea.djur@sverige.nu
Sunday, August 26, 2007
Efterlysning!
Subscribe to:
Posts (Atom)